Då har vi varit på kliniken för att gå igenom vårt första misslyckade försök och planera för nästa försök. Första försöket var misslyckad dels pga att vi inte fick så många ägg och att de få vi fick inte blev befruktade. Det embryo vi fick tillbaka var ganska fragmenterat men som hon sa så fanns det inga andra att välja på. Eftersom jag överlever det här enbart genom att planera det här med att försöka få barn in i minsta detalj så har jag redan googlat spermadonation ett antal gånger. Jag frågade lite om detta när vi ändå var på kliniken och hon tyckte att vi skulle ha stor chans att bli gravida på det sättet men hon tyckte att vi absolut skulle göra fler försök med S spermier först. SJag har varit lite orolig för hur S ska ta det hela men ha har inga problem med att använda donerad sperma. Huvudsaken tycker han är att vi får ett barn.Tyvärr är S spermier både väldigt få och har nedsatt rörlighet vilket gör det hela svårare.

Inför nästa försök höjs Puregondosen hon menade att jag har ägg, det gäller bara att få fram dem. Det kändes lite bättre efter besöket,både att ha fått reda på vad det var som gick fel men också att det inte är helt kört - för det är så jag har kännt. Mitt TSH-värde har bestämt sig för att stiga igen så jag fick justera dosen Levaxin igen och hoppas att det gått ned tills nästa försök i augusti. Håller tummarna för att mensen är försenad denna gången så den kommer lagom för att starta med sprutorna i slutet av juli.

Måste bara skriva att jag är så tacksam för att jag har S, skulle aldrig överlevt det här utan honom. När jag är ledsen, arg och frustrerad på den här IVF-karusellen så finns han där, tröstar, peppar och tror absolut att vi kommer att bli föräldrar. Skulle inte orkat fortsätta utan honom. Snart semester - så efterlängtad.