Så var det ÄNTLIGEN måndag, som jag har väntat. Eller inte väntat mer än vad jag brukar vänta för IVF är en enda lång väntan på olika saker men idag var det extra kul. Vid lunch hade vi tid för återföring av embryo, om det fanns något. Ingen ringde under helgen och inte på morgonen idag heller. Jag började andas ut och kände att det kunde nog hända att vi faktiskt skulle ha sån tur att vi fick ett embryo tillbaka. Jag har rätt långt att åka till kliniken så jag var bara tvungen att kissa innan jag satte mig i bilen. Kom på den utmärkta iden att drick riktigt mycket på vägen så jag skulle vara kissenödig när jag kom fram. Fyller en 1,5 liters flaska med vatten, sätter mig i bilen och börjar dricka. När det är en timme kvar till kliniken ringer telefonen och det står "hemligt nummer" på displayen. Här börjar jag bli lätt kissenödig, jag svarar samtidigt som jag får en kombinerad hjärtinfarkt/stroke. Det visar sig att det är någon på jobbet som vill fråga om jag har semester. Undertiden som jag återvänder från någon slags dimma så lyckas jag få ur mig ett svar. Efteråt kommer jag inte ens ihåg vad jag har sagt eller att någon (antagligen jag) har kört bilen.

Kommer fram till kliniken nu behöver jag verkligen kissa men intalar mig att det säkert går snabbt så det är ingen fara. Väl inne på kliniken är allt försenat och nu måste jag verkligen kissa, var väldigt obekvämt att trycka den ultraljudsgrejen rätt på urinblåsan men det gick. VIVi har ett fint embryo som vi ska få tillbaka men tyvärr har resterande ägg inte befruktats. Så nu håller vi tummarna för embryot Elsa som har flyttat in i en helt ny fräsch etta, vi hoppas att hon vill bo kvar. Jag har inte mått så här bra på länge, visst är jag orolig men för första gången så känns det som att vi har en chans att få till en graviditet.