Tja vädret är underbart, har varit ledig hela helgen och det är vår MEN jag kan inte koppla av. Det här med att ruva är inget för mig, jag blir knäpp av att gå och vänta och känna efter och fundera och känna efter lite igen. Hittills har jag riktigt ömma bröstvårtor, är så trött att jag måste sova en liten stund på lunchen och en timme efter jobbet samt att det ibland drar lite i livmodertrakten (kan mna säga så?), lite mensvärk har jag haft också. Humöret skiftar snabbt och häromdagen kom jag på S med att googla "humörstörning", var faktiskt väldigt kul. Tycker lite synd om S han får alldeles för mycket skäll av mig för ingenting just nu. Har försökt att vara snäll i helgen men det har gått sådär, har lagat god mat så jag hoppas att jag blir förlåten.

 

Lutinus är äckligt och när det rinner så tror jag hela tiden att det är blod, jobbigt när jag inte kan gå ifrån på jobbet och kolla. Jag försöker tänka positivt, att det säkert bor någon därinne, men det är svårt att inte tvivla. Samtidigt som jag längtar efter att få ta det är testet så är det något jag verkligen inte vill. Blir det negativt så finns det inget hopp kvar och vi får vänta tills efter sommaren med att försöka igen. Ju längre närmare testdagen jag kommer destomer tvivlar jag. Har lovat S att inte tjuvtesta, hoppas jag kan hålla det. Känner mig rätt ledsen när jag tänker på det här med IVF, jag trodde inte att det skulle vara såhär jobbigt psykiskt som det är. På jobbet undrar kollegorna hur jag mår så jag antar att det märks att jag inte är på topp just nu. Har dock valt att inte brätta för speciellt många.